Brunnsborrare och bygglov

Vi har kastats mellan hopp och förtvivlan den sista tiden. När grundkillarna kom igång med sitt arbete visade det sig snabbt att det inte var berggrund vi behövde vara oroliga för utan snarare avsaknaden därav.. De grävde och grävde och hittade inte fast mark, vilket betydde att pålning kanske skulle bli aktuellt. Vår kvalitetsansvarige pratade med dem och föreslog att de skulle gräva vidare vilket de gjorde och tack och lov så stötte de till slut på fast mark. Fyllnadsmassor behövs det desto mer av nu till följd av detta men kostnaden blir i alla fall inte i närheten av vad pålning hade kostat.

Grovutstakning avklarad.

Schaktarbetena i full gång.

Gropen där mormors hus ska stå en vacker dag (notera jordbergen i bakgrunden, resultatet av den fördjupade utgrävningen).

Byggvägen fram till stora huset.

För garaget behövde man faktiskt inte gräva lika djupt som för de andra två husen, alltid något!

Upprymda av detta åkte vi förra fredagen ut till tomten för att lämna lite papper till grundkillarna och fick då nästa chock. De hade stött på ett litet problem när de grävde garagegrunden; ett rör! Det sticker rakt upp ur marken ungefär en meter in på ena långsidan. Grannarna hade misstankar om att detta skulle kunna vara vår vattenbrunn. Efter ett telefonsamtal med brunnsborraren så fick vi reda på att han inte hade skickat in några papper på sitt arbete eftersom han inte tyckte att det kändes riktigt klart än så brunnen fanns således inte med på nybyggnadskartan. Eftersom det fanns flera andra punkter på kartan där det stod brunnslock så hade vi förutsatt att vattnet var en av dem, rookie mistake!

Tadaa, tack för den Kjell!

Så hela denna vecka har gått åt till att prata med vår nitiska kommunhandläggare för att komma vidare. Det vi vill göra nu är att flytta garaget två meter närmare tomtgränsen, vilket gör att det hamnar två och en halv meter ifrån denna istället för de ursprungliga fyra och en halv. Vi måste givetvis skicka in en ändringsanmälan till kommunen och sen ska självklart ett nytt grannhörande gå ut till de närmaste grannarna, som sen ska ha tre veckors betänketid. Vi hoppas dock att grannarna inte ska ha några invändningar och kan tänka sig att skicka brev till kommunen där det framgår. På så vis skulle vi kunna komma förbi treveckorsperioden och få beslut omgående. Men i nuläget har vi räknat kallt med att det går igenom så grundkillarna får gräva ut två extra meter och finutstakningen är gjord efter den reviderade situationsplanen. Gjutningen kommer också att göras efter denna, så skulle det inte gå igenom så får vi ett väldigt välgrundat vedförråd på sidan. Det går att ha garaget där det ursprungligen var tänkt men då får vi vattenröret inne i garaget och det kan försvåra i framtiden om man behöver högtrycksspola röret tydligen..

Så veckans glada överraskning var alltså mellan fem och sju tusen för en ändringsanmälan plus tillkommande grävkostnad för garagegrunden. Vi inser att vi själva har en del i detta och att det självklart föreligger undersökningsplikt men brunnsborraren står inte högt i kurs just nu. Hade han funnits i rummet i måndags då han fällde kommentaren "men varför ritade ni in garaget just där?" trots att vi tre dagar innan hade ringt honom och frågat varför i hela friden röret inte fanns med på kartan, då hade Jenny troligen skridit till verket och strypt honom med telefonsladden.

Det nästan ännu större irritationsmomentet är faktiskt kommunen och det är hittills den (eller främst vår handläggare) som har orsakat störst irritation, ilska och uppgivenhet. Som exempel trodde vi i veckan att vi även skulle behöva skicka in en ändringsanmälan för mormors hus, eftersom vi var klantiga och utgick från en gammal version av situationsplanen. På den gamla versionen hade vi en höjdangivelse på 17,6 meter och grundkillarna ville höja upp huset med 30 cm till 17,9 meter för att huset skulle ligga i nivå med omkringliggande mark. När vi kollade med vår handläggare hur vi skulle göra då så behövde vi givetvis göra en ändringsanmälan med ett nytt grannhörande eftersom en höjning med 30 cm ju kunde förändra deras utsikt negativt (som att de när de godkände de ursprungliga handlingarna skulle ha haft koll på exakt vilken höjd som huset skulle ha, det enda man tar ställning till är ju att det är ett enplanshus som inte ska ligga förhöjt på något sätt). Detta alltså trots att vi i det här läget trodde att det vi fått okej på var ett höjdläge som innebar att huset låg 30 cm under mark på ena sidan. Sen visade det sig i alla fall att vi tittat på en gammal situationsplan och att vi faktiskt hade höjt upp huset i den version vi skickade in med bygglovshandlingarna, så vi hade fått okej på höjden 18,2 meter i slutänden. Då ringde vi kommunen igen för att se om vi behövde höja till den fulla höjden, grundkillarna tyckte ju som sagt att 17,9 meter räckte och det hade ju varit bra att slippa fylla upp 30 cm extra. Men nej, kommunen godkänner en felmarginal på 10 cm så vi måste alltså höja upp huset minst 20 cm extra utöver det vi bad om eftersom allt annat strider mot bygglovet. Detta alltså trots att man sagt att det skulle ha påverkat grannarna negativt att höja från 17,6 till 17,9. Men att inte höja huset till den fulla godkända höjden 18,2 vilket med samma resonemang alltså skulle vara positivt för grannarna är inte okej tydligen. Det är svårt att veta om man ska skratta eller gråta. Inte lika svårt för kommunhandläggaren tydligen för han skrattade. Han hör alltså själv hur absurt det låter men kan inte gå med på någon ändring till det bättre, och det här är ändå ute på vischan!

Men men, det är bara att gå till sitt inre happy place, eller sin målbild (som Jenny inte behövde för att föda barn men däremot för att klara sig igenom alla kontakter med kommunen med förståndet i behåll), och fokusera på hur bra det kommer bli när det är klart.

Allt tuffar i alla fall på enligt plan trots alla mindre hinder på vägen så nu ser vi fram emot den 18:e oktober när husen levereras, och dessförinnan gjutningen också givetvis!

Mormors grop, nu igenfylld.

Även vårt hål är nu igenfyllt med gud vet hur många ton fyllnadsmassor. Efter de första två lastbilslassen såg det fortfarande ut som att någon kört och tippat i med skottkärra ett par gånger.

Isolering en masse!

Nicklas, mormor och Oscar inspekterar mormors blivande grund. Dagvattenledningarna börjar också komma på plats.